|
Av Nils och Frans Bergvall Denna berättelse är hämtad ur boken "Ramsele-Edsele bygd" som är utgiven av hembygdsföreningen där år 1970. Berättelsen är ett stycke ur kapitlet från boken, som handlar om Nils Svens Anika och om hur hon verkade i Gideåberg. Anika är Jonnies mf fm ff m och kan tillsammans med sin make anses vara grundaren till Gideåberg och det finns många berättelser om denna kvinna. Kapitlet om Nils Svens Anika går att läsa i sin helhet på den här länken I detta stycke berättats det om Jonnies morfarsfar Anders Andersson Gidlöf och den olycka och det elände som han råkade ut för efter skogsaverkning och under flottning. Eller var det kanske ingen olycka..........
Det sägs att Anika hade en trollskata, som hon kunde skicka ut för att lyssna på folk och höra efter vad som blev sagt. Sedan for skatan hem och berättade vad den hade hört. En gång kom två pojkar från Jämtland för att fria till Anikas flickor, men Anika likade dem inte utan visade bort dem. Då pojkarna vände tillbaka över skogstrakterna mot Jämtland, skickade Anika sin skata efter dem för att få veta vad de sade om henne. Skatan följde pojkarna hack i häl. När de kom till Lilldjupdalsbacken satte de sig för att vila, och då satte sig skatan högt uppe i en stor tall och skrattade. Pojkarna förstod att detta inte kunde vara en vanlig skata. En av pojkarna var inte så bortkommen, när det gällde trollkonster han heller. Han gjorde några fukter med sin bössa och sköt sedan skatan, varefter pojkarna fortsatte sin vandring. Hemma i Gideåberg satt Anika och väntade men ingen skata kom. Till sist förstod hon att något måste ha hänt den och gav sig ut för att se vad som hade hänt. När hon kom till Lilldjupdalen fann hon skatan liggande död under tallen. Då läste Anika en förbannelse över tallen och tillade att över den som högg tallen skulle olyckor komma, så att han skulle önska att han hade haft det ogjort. Tallen fick stå kvar i över hundra år. Det var ingen som ville hugga den. Men när bolaget hade köpt skogen blev tallen stämplad och den som fick den på sitt skifte måste hugga den. Det var Anders Gidlöv som blev fast för den och nog drabbades han hårt. Om det var Anika, som var skuld må vara osagt, men många trodde så. Gidlöv blev liggande i värk under resten av vintern. Om våren var han med i flottningen och följde då med en timmerbröt utanför sågslussen. Hans kamrater fann honom i strömmen ett stycke nedanför. Han hade fastnat på en buske som stack ut i vattnet. Han var avsvimmad men hade inga yttre skador. Han blev aldrig riktigt arbetsför sedan, utan sjukdom och elände följde för honom och hans stora familj.
Oavsett om det nu var Anikas förbannelse eller inte som drabbade Anders så dog han en alltför tidig död i sviterna efter skogshuggningen och flottningen. Anders dog den 20 maj 1905, endast 50 år gammal. Ett skifte är ett sammanhängande skogsstycke och man kunde ha flera skiften som kunde ligga på lite olika ställen i skogen. Efter att träden eller timret huggts ned så fraktades det vattenvägen till närmsta sågverk, det är detta som kallas flottning. Nu för tiden fraktas i stället timret med lastbil. När timmerstockarna flöt i vattnet så hände det i bland att de fastade i varandra och blev till stora "brötar". Dessa brötar kunde vara svåra att lossa och i senare tid fick man ibland spränga loss dem. Brötarna hindrade ofta det övriga timret längs vattendraget och det var ett hårt och farligt arbete att lossa dem, men man var tvungen för att kunna fortsätta flottningen. Redan vid 10-12 års ålder fick pojkarna börja vara med och jobba med flottningen, de jobbade då som flaggpost. Vilket bestod i att de stod med jämna mellanrum längs vattendraget och i fall det uppstod någon bröt så fick de vifta med flaggan för att påkalla uppmärksamheten från någon äldre. Man kan ju tänka sig att det var svårt att göra sig hörd genom att ropa, då vattnet forsade för fullt om våren och timret dundrade. Ett stort tack till Karl-Erik Fredriksson för tipset om denna berättelse samt till Inger Nemeth som fyllde på med "stoff" samt för hennes redogörelse om hur skogsarbete och flottning gick till. |
||||
|
| ||||
