|
Edsele och Gideåberg Sommaren 2007 kom vi så äntligen iväg på våran efterlängtade Norrlandsresa. Allt vi hade satt upp att göra fick vi gjort. Vi fick se alla de ställen som vi hört och läst så mycket om och man har nu så mycket mer "känsla" för allt, då man upplevt och sett det med egna ögon. Det som ändå var störst var att äntligen få träffa Karl-Erik och att stråla samman med Inger i Edsele och Gideåberg. Utan Karl-Erik hade vårat besök inte blivit någonting, han guidade oss runt på alla ställen, visade oss på plats var anfäderna bott och verkat. Genom den kunskap som Karl-Erik besitter angående bygden och dess folk i gamla tider kunde man nästan känna anfädernas närvaro. Alla dessa fantastiska berättelser som han verkligen kan konsten att berätta. Då det gällde anfäderna så var de i alla fall inte med oss när det gällde vädret, för i ur och skur tog vi oss runt i skog och mark. Men vädret bekom oss ändå inte så mycket, vi hade enormt trevligt och hela resan var väldigt givande. Foto nr. 1 Givetvis besökte vi den Gidlöfska gården i Gideåberg och naturligtvis kunde vi inte låta bli att gå in och kika i det gamla lilla huset, vilken känsla :-) Foto nr. 2 Edsele kyrka var vacker både in- och utvändigt och att vandra på den lilla kyrkogården var rofyllt. Här kände man också igen namnen på många gravstenar i från forskningen. Någonstans i en numera omärkt grav ska Jonnies morfars far ligga och även Nils Svensson och hans Anika ska ha sina viloplatser här. Kanske man någongång, genom gamla gravregister kan utröna var de ligger. Foto nr. 3 Porten till kyrkogården har ett barnbarn till Nils Svens Anika tillverkat och den var otroligt vacker. Foto nr. 4 och 5 Vi besökte också platsen i Salsjön där Jonnies morfar bott med sina syskon och föräldrar. Foto nr. 6 och 7sedan åkte vi långt, långt in i skogen på en väg som bara gick rakt in och upp, upp, upp kändes det som. Kilometer efter kilometer tills vi kom upp till Lövåsen där Jonnies morfars farfars far Anders Johansson (1777-1841) varit Kronobonde och där Anders Gidlöf den äldre (1818-1904) var född och uppvuxen. När Anders Johansson sålde gården tog han undan ett födorådshus åt sig och detta hus finns bevarat än i dag. De nuvarande ägarna lät oss komma in och titta, återigen - vilka känsla :-) Foto nr. 8 och 9 Wikanders gamla gård i Gideåberg samt Västa Berget utforskade vi också. Foto nr. 10 Strax intill Västa Berget flyter Gideån där Jonnies morfars far Anders Gidlöf den yngre (1854-1905) arbetade med flottning för mer än 100 år sedan och där var vi också och tittade. Vattnet är numera lågt och Jonnie var ända nere och plockade några stenar som minne. Det var också där i närheten som Anders Gidlöf råkade ut för sin olycka "Om våren var han med i flottningen och följde då med en timmerbröt utanför sågslussen. Hans kamrater fann honom i strömmen ett stycke nedanför. Han hade fastnat på en buske som stack ut i vattnet. Han var avsvimmad men hade inga yttre skador. Han blev aldrig riktigt arbetsför sedan, utan sjukdom och elände följde för honom och hans stora familj" (Nils och Frans Bergvall) Foto nr. 11 Vi besökte också platsen där Nils Svensson och hans Anika bodde på sin ålderdom och som också är avbildat i det vackra tråg som Karl-Erik tidigare sänt bild på. Detta ställe ägdes senare av deras barnbarns barn Pehr Nilsson (1826-1904) och är fortfarande i familjens ägo. Foto nr. 12 Vad som finns kvar från den här tiden är den spiselhäll i gjutjärn som fanns i huset och som i dag används som gnistskydd på golvet framför en öppenspis. På spiselhällen finns initialerna PNS och MHD samt årtalet 1856. Alltså Pehr Nilsson samt hustrun Magdalena Henriksdotter (1816-1856) Foto nr. 13 Vi bjöds även på kaffe med underbara bakverk, både hos Karl-Erik och andra släktingar i Gideåberg. Jag som är hyfsad på att baka har numera svårt att mäta min bakkonst med Karl-Eriks underbara bullar :-) Foto nr. 14, 15 och 16 Vi besökte även Döda Fallet i Ragunda, där Magnus Huss genom sitt misslyckade projekt att skapa en flottningled, tömde hela Ragunda sjön på fyra timmar och fick det storslagna vattenfallet Storforsen, med en fallhöjd på 35 meter, att tysta för alltid, den där ödesdigra natten mot den 7e juni 1796. Vi begav oss också till Östersund och hittade bland andra Jonnies morfars mor Erikas grav. Foto nr. 17 Förra åren var jag i kontakt med kyrkogården i Torp och bad dem att försöka hitta Jonnies morfars grav och frågade även om de möjligen kunde ta ett foto. En vänlig person som arbetade på kyrkogården ringde upp mig med beskedet att de funnit graven och att han hemskt gärna hade tagit ett kort åt mig, men att det inte var mycket att ta på eftersom buskar täckte graven. Så jag visste inför vårt besök på Torps kyrkogård att vi skulle hålla ögonen öppna efter en grav med lite vildvuxna buskar men jag hade inte riktigt väntat mig det vi fann. Titta bara på kortet :-) Foto nr. 18 Så var då vår vecka i Edsele över och vi styrde åter söderut genom vårt vackra land. Det tänker man inte alltid på, men vi bor i ett otroligt vackert och naturskönt land, efter vår resa är det dock Norrland vi förlorat våra hjärtan till :-) Back to Top |