Gideåberg är beläget i Edsele socken i västra Ångermanland invid den jämtländska gränsen.

Under 1600-1700 -talen fanns väster om Faxälven i socknarna Helgum och Edsele och fram mot Jämtlandsgränsen ett stort ödesmarksområde. Jämtland hade tidigare erövrats av Norge och området hade då blivit gränsbygd.

Efter att Jämtland år 1645 blivit svenskt igen blev området eftertraktat av många. Framförallt gjordes anspråk på mark kring Runåberg och Helgum men området började att utnyttjas allt mer.

Kronan betraktade all mark inom området som sin men upplät till olika intressenter delar av området mot årligt arrende (avrad) dvs den här marken var kronans avradsland.

För det som skulle bli Gideåbergs by hade flera av Edseles byar betalat för rätten att utnyttja området.

Den finbladiga sågen vid Ledingån i Helgum, med Härnösandsborgarna Henrik Myrich och Jonas Edberg som ägare, hade rätt att täcka sitt virkesbehov från den stora kronoallmänningen men bönderna ville också bruka allmänningen till fäbodar och myrslåtter.

Enligt resolution av den 30 november 1762 erhöll Ås och Utanede byamän rätt att uppta ett halvt hemman, 12 seland, med 30 års skattefrihet. Skatt skulle betalas för jorden första gången 1793. Detta var ovanligt goda villkor.

Hur byamännen hade tänkt sig det hela är inte helt klart, det är möjligt att de ville ha viss kontroll över området och om somrarna ha sina kor där. Det hade ju också talats om fäbodar i de tidigaste handlingarna. Kanske räknade de med att så småningom få viss mark under plogen så att i en framtid någon av deras söner skulle bosätta sig där.

I resolutionen från 1762 gavs rätt till ett nybygge gemensamt där parterna hade sina andelar.

Här kommer så Nils Svensson och hans Anika in i bilden. Makarna var kusiner med rötter bland betrodda och välbärgade bönder.

Nils Svensson var född den 15 oktober 1732 i Holme i Ramsele men växte upp i Jansjö i Fjällsjö där hans far var bonde.

Anika (Anna) Nilsdotter var född den 1 januari 1733 i Backe i Fjällsjö där hennes far var bonde och nämndeman samt sysslade med viss affärsverksamhet. Anikas släkt var i övrigt färgstark där det fanns många framstående personer i den tidens bondesamhälle.

Anikas far var Nils Knutsson och om Knuts-släkten kan sägas att de härstammade ifrån Bölen i Bodum och ansågs som en rik släkt med stort inflytande i bygden. I släkten fanns också en kedja av nämndemän ned till 1500-talet.

Anika beskrivs som energisk, drivande och beslutsam. Hon ska ha varit anmärkningsvärt liten till växten men med oanade kroppskrafter och med näst intill övernaturliga gåvor, hon ska ha varit van att driva igenom sina beslut och att få sin vilja fram. Anika hade blivit kär i Nils och beslutat att han skulle bli hennes make. Men Nils i sin tur försökte i det längsta att hålla sig undan från henne.

I boken "Ramsele-Edsele bygd" skriver Nils och Frans Bergvall om Nils Svensson och hans Anika:

"Det berättas om hur Anika en tid hade gått och tänkt på att skaffa sig ett nybygge. Hon hade hört att trakterna mellan Edsele och Helgum skulle vara lämpliga för ett sådant. Hon begav sig dit och såg på markerna som hon fann vara mycket bra. Men bönderna i Ås och Utanede hade avradsrätt på området. Hon uppsökte dessa bönder och köpte avradsrätten av dem för elva riksdaler. Elva riksdaler var en stor summa på den tiden, men bönderna hade säkert inte sålt sina rättigheter om de hade trott att Anika skulle komma tillbaka och åstadkomma något, men de fick snart erfara vad hon dög till. Sedan Anika på nytt besett markerna och vidtagit mått och steg för att påbörja ett nybygge, begav hon sig till Härnösand. Hon hade nämligen fått veta att Nils skulle uppehålla sig där."

(Berättelsen i sin helhet finns att läsa här)

Anika fann Nils i Härnösand och föreslog honom giftermål och planer om nybygge och det var ett erbjudande som Nils inte kunde tacka nej till.

Anika och Nils gifte sig den 21 februari 1762 i Fjällsjö och var åren 1763 och 1764 upptagna vid Ledingå såg, där Nils angavs som sågkarl och Anika som piga (vilket också kunde användas som titel på böndernas barn) Här föddes också sonen Nils den 23 juli 1763.

År 1765 är första gången som Gideåberg omnämns i mantalslängderna.

Då antecknas på Ås byamän 2 drängar, 1 piga samt ordinarie båtsmannen Jöns Kvad på årstjänst i Stockholm. Året efter antecknas 2 drängar och 2 pigor. År 1767 endast 1 dräng och en piga.

Åhs byamän hade placerat en båtsman där som tjänstgjorde i Stockholm men det finns olika uppgifter om när han dog, dels 1764 samt 1767. Han nämns ju i mantalslängden 1765 men oavsett tidpunkten för hans frånfälle så kan han inte bidragit mycket till Gideåbergs uppodlande.

År 1768 nämns så Nils Svensson, 2 personer, ensamna i byn. Från 1768 hade Ås byamän inget folk boende i den blivande byn. I jordeboken för samma år anges Nils Svensson äga 3/8, Utanede byamän 1/4 och Ås byamän 3/8.

Eftersom Nils och Anikas döttrar Magdalena (1765) och Anna (1766) uppges vara födda i Gideåberg så är det sannolikt så att Nils och Anika under de första åren är inräknade bland pigorna och drängarna. De har således med säkerhet varit med från början vid upptagandet av byn och var de första nybyggarna där, tidpunkten för igångsättandet av större arbeten för att uppta byn kan också dateras till år 1765. Nils och Anika fick ytterligare tre barn tillsammans, Ingrid (1769), Karin (1772) samt Per (1777).

Makarna lyckades bygga upp ett fint jordbruk i ödemarken. År 1793 omfattade nybygget 9 seland. Det var hårda tider under de första åren, missväxt och annat, men det arbetades träget. Anika anställde med tiden både pigor och drängar, och slutligen födde hemmanet 18 mjölkkor, fem ungnöt och fem kalvar och dessutom får och getter. Det fanns också ett okänt antal hästar på gården.

Att de köpt upp andelar på olika håll och till slut hade rätten till en stor del av Gideåberg, ledde troligtvis till den ovänskap som tydligen fanns mellan dessa nybyggare och framför allt Ås byamän. Hur denna ovänskap yttrade sig kan man bland annat läsa följande om ur ovanämnda berättelse av Nils och Frans Bergvall:

"Anika satte nu in all sin energi på att få sitt nybygge insynat. Hon kallade på lantmätare, ty byn skulle mätas in. Nu blev Ås-bönderna utom sig. Den utvecklingen hade de inte tänkt sig, och den måste förhindras. De lejde en dräng som skulle slå ihjäl Anika. Tjugofyra skilling skulle han få för dådet. En söndag när Anika var på väg till kyrkan låg han och vaktade på henne vid Svartbäcken i Utanede, och när hon kom, slog han henne i huvudet med en yxhammare, och i tro att hon var död släpade han henne på sidan av vägen och höljde över henne med ris. Men det var segt virke i Anika. Hon kvicknade till och fortsatte till kyrkan, dit även drängen och bönderna hade begett sig. Anika hade god sångröst. När drängen hörde Anikas röst i kyrkan, gav han sig inte tid att invänta slutet av gudstjänsten. Han gick ut och flydde fortast möjligt från trakten. En människa som ej gick att slå ihjäl kunde ej vara av vanligt kött och blod och hennes säkert gruvliga hämnd ville han inte invänta."

Det finns många handlingar och lagrättsdomar i tvister mellan byamännen och Nils Svensson. Dessa handlar om betestvister, delning av skog och marker samt handlingar där byamännen ville ha landshövdingens hjälp att stoppa Nils och Anikas så kallade "olovliga framfart".

Men byamännen tycks inte fått gehör för sina anklagelser eller yrkande.

Anika och hennes make sågs nog som utbölingar av en del Edselebor och deras välstånd ville en del missunnsamma sockenbor förklara med trolldom. Det finns en hel del sägner och myter om denna Anika som nog bottnar i dels avundsjuka och dels den tidens folktro för att förklara dessa nybyggares framgångar. Anika behärskade säkerligen inga övernaturliga gåvor utan var en ovanligt arbetsam och drivande kvinna och maken Nils drog säkert sitt strå till stacken, även om han tycks kommit i skymundan av sin mer färgstarka hustru.

Dessa två makar skapade ett mycket bärkraftigt jordbruk med kvarn, en liten såg, en stor djurbesättning och möjligheter för många att försörja sig.

Med tiden blev dessa två nybyggare och pionjärer, accepterade Edsele bor och Nils deltog hedersamt i uppbyggnaden av Edsele kyrka som stod klar 1799. På en tavla ovanför dörren i kyrkans vapenhus finns ännu namnen bevarade på de 30 bönder från socknen som deltog i detta arbete. Nils Svenson står ensam från Gideåberg. Detta får ses som ett bevis på att han vid den tiden var allmänt aktad och deltog aktivt i bygdens liv.

- Edsele Kyrka -

- Förstoring av texten ovanför kyrkan -

- Tavla från vapenhuset i Edsele kyrka -

- Delförstoring av tavlan som visar Nils Svenssons namn -

Trots att det fanns rättigheter att uppta nybyggen så kom Nils Svensson och Anika och deras familj att bo ensamma i Gideåberg fram till 1808, då en torpare utan anknytning till dem bosatte sig i byn.

År 1832 påbörjades upptagandet av ett torp som utvecklades till ett hemman och 1848 uppkom ytterligare ett hemman, bägge på Ås byamäns mark.

Det är därför ingen överdrift att säja att det är Nils Svensson och hans familj som utfört pionjärarbetet i Gideåberg. Andra intressenter kom först när byn börjat ta form.

När Anika och Nils överlämnade sitt hemman för delning mellan yngste dottern (Karin) och yngste sonen (Per) fick dessa barn med familjer bärkraftiga jordbruk. Delningen skedde dock först efter föräldrarnas död.

Bilden som ligger i ovankanten på denna sida är hämtad från målningen i detta underbara gamla tråg som Karl-Erik Fredriksson varit snäll att förmedla en bild på.

Karl-Erik berättar att huset längst till vänster är byggt av Nils Svensson och hans Anika och det stod kvar ända till början av 1940-talet. Huset var sannolikt bostad till Nils och Annika Svensson på deras ålderdom. De hade bott på ett par andra platser i byn dessförinnan.

Det stora huset mitt i bilden byggdes av deras son Per Nilsson född 1777 och övertogs så småningom av hans son Nils Persson född 1800 och sedan av dennes son Per Nilsson född 1826. När Karl-Erik var barn bodde Per Nilssons son Anders Olof Persson (död 1939) i huset.

I detta hus var också bland andra Greta Lisa Nilsdotter och Karl-Eriks mormor Greta Brita Persdotter födda.

- Här är tre av syskonen Nilsson -

Från vänster Sven Gyllander (Nilsson) (1834 - 1906), Per Nilsson (1826 - 1904)
Greta Lisa Nilsdotter (1824 - 1908) samt hennes make Anders Gidlöf (1818 - 1904)

Karl-Erik som sett stället i verkligheten, berättar att målningen är väldigt naturtrogen, han berättar vidare att huset var mycket vackert men också att det var större än det ser ut på bilden. Vilket man också kan se på bilderna som följer. Tyvärr revs huset någon gång på 50-talet. Alla hus med undantag för logen och härbret längst ut till höger är rivna sedan många år tillbaka.

Detta foto är taget på 40-talet och här ser man bland annat gaveln på det fina timmerhuset som byggts av Greta Lisa Nilsdotters far Nils Persson. Fotot är taget mot norr till skillnad mot tråget som är mot söder. Det grå timmerhuset till höger i förgrunden byggdes av en sonson till Henrik Gidlöf, men han dog mycket ung och efterlämnade änka och två barn. Sonen utvandrade till USA och dottern dog ung. Änkan som hette Lisa Katarina dog i slutet av 30 talet.

Denna bild är också tagen på 40-talet. Personerna på bilden är från vänster bybon Valter Söderqvist (1903-1985), Gustav Näsström 1916-1973 (barnbarnsbarn till Anders Gidén, Greta Lisas bror) och Nils Eklund 1917-1993 (barnbarnsbarn till Per Nilsson)

Så här såg huset ut från framsidan. Det lilla fönstret till vänster om verandan har kommit till i början av 40-talet. Fotot är taget någongång under 50-talet, strax innan huset revs vilket framgår av fönstren som är skadade.

Här är en bild på det hus som Nils Svensson och hans Annika byggde på 1700-talet och som på målningen ligger lägst ut till vänster. Ladugården var nybyggd när fotot togs omkring 1940.

I ”Svenska gods och gårdar” som gavs ut någon gång i början 40-talet står följande:

Gideåberg 2.22

Postadress: Gideåberg.

Areal: total 20 har, därav 5 åkermark, 15 övrig mark.

Tax,värde 5.500 kronor.

Jordart: Lerjord och mulljord.

Mangårdsbyggnaden uppförd i början* av 1700-talet. Ekonomibyggnaden uppförd 1936.

1 häst, 4 kor, 1 ungdjur, 2 får.

Gården till släkten på 1700-talet genom nuvarande ägarens morfars far Nils Persson. Denne efterträddes av sonen Per Nilsson, varefter gården övergick till dennes son Erik Petter Persson som sålde den till Per Salomo Holmberg. Därefter blev Algot Eriksson ägare efter vilken Hjalmar Eliasson förvärvade gården. Nuvarande ägare tillträdde 1935.

Ägare: Johan Petter Eugen Sahlin född 1912. Son till Hans Petter Sahlin och hans hustru Greta Brita Persson född Persson. Gift med Agnes Margareta Berglund född 1910. Barn Hans Anders född 1934.

Tillägg av K-E Fredriksson:

* Att huset skulle vara uppfört i början av 1700-talet är fel eftersom platsen där byn ligger då var vildmark.

Ett stort tack till Per Näsström för att han gett mig sin tillåtelse att inhämta uppgifter ur hans dokumentation "Gideåberg - en by i Edsele" och för att han låtit mig använda mig av dessa i denna berättelse.

---

Källor:
1)	"Gideåberg - en by i Edsele" av Per Näsström
2)	"Ramsele - Edsele bygd" utgiven av dess hembygdsförening
3)	"Karl-Erik Fredriksson"
4)	"Familjer i Edsele 1694-1808" av Håkan Skogsjö
5)	"Svenska gods och gårdar"
6)	"Genline"
Foton: Karl-Erik Fredriksson Glenice Reed
	<< Startsida Copyright ©Tina Gidlöv (2007)