Inledning

Vår släkts utveckling i från stenåldern tills i dag... i alla fall en del av oss.




Då jag alltid har haft ett intresse för historia och släktforskning så samlade jag redan som barn på mig uppgifter som jag fick av äldre släktingar.
Jag gjorde några enklare antavlor, men minns att jag tyckte att det var svårt att komma på hur jag på bästa sätt skulle presentera mina uppgifter. Det blev i alla fall en mapp med papper och jag tänkte att en dag skulle de nog komma till användning...

Det känns som om jag borde ha börjat att seriöst släktforska för minst 20 år sedan, men dels hade man så mycket annat som ung och dessutom visste jag inte riktigt hur man skulle gå till väga för att få reda på mer eller som jag tidigare nämnt, hur man på bästa sätt kunde presesentera sitt material.
Tyvärr så måste jag också, med facit i hand, säja att jag skulle ha frågat mycket mer, medans tid var. I dag är ju tyvärr många av dem som kunnat gett mig svar, sedan länge borta...

På senare år har ju datorn kommit och den har öppnat en helt ny värld med möjligheter. Både i form av program med lagrings möjligheter för släktuppgifter samt genom tillgängligheten till sökbara register, till exempel Genline, för att bara nämna något exempel.
Utan Genline så skulle jag med arbete, familj och barn aldrig haft tid att börja nu heller, då det hade varit svårt att hinna med och fara i väg till olika arkiv. Jag kan nu i stället sätta mig här hemma i lugn och ro, närhelst andan faller på och jag har en stund över och kan lika lätt gå i från när jag behöver.

Sedan har det också varit speciellt två saker som har drivit mig att börja släktforska, som barn tyckte jag att det var fruktansvärt att min mamma inte visste något om sin mors släkt. Mormor hade blivit sjuk i och med min mammas födelse och mamma fick aldrig svar på sina frågor rörande släkten på den sidan. Jag lovade mig själv att jag en dag skulle göra allt för att finna svaren.
Jag mindes också det min farmor berättat om sin favorit bror Pelle. Han hade emigrerat till Amerika och var sedan spårlöst borta, de hade gjort eftersökningar men de hade inte gett något. Ingen får bara försvinna tyckte jag...

Med utgång från namn, födelsedata och ort på min mormor, så skrev jag till Landsarkivet i Vadstena. Därifrån fick jag namn på mormors föräldrar och 7 syskon och några av deras barn, alltså kusiner till mamma. Genom Skattemyndigheten fick jag sedan hjälp att spåra upp dem. Jag satte mig då och skrev brev till ett par av mammas kusiner och till några sysslingar till mig. Och sedan var det full fart, alla som jag kom i kontakt med tyckte att det var jätte spännande och roligt. Och alla var ytterst hjälpsamma att ge mig uppgifter och låta mig ta del av gamla kort. Mamma fick som 76-åring se sina morföräldrar på kort för första gången och i somras var vi över i Kalmar och träffade våra nyfunna släktingar. Vi var också ute vid det gamla torp, eller resterna av det, där mormor föddes och växte upp. Jag kan lova att det var en enorm känsla att trampa på samma mark där hon en gång levat.
Då det gäller min farmors bror så har jag inte hunnit ta tag i det riktigt ännu. Har haft så fullt upp på min mormors sida, för visst är det konstigt när man söker och finner svar så får man än mer frågor....
Min mormors bägge bröder, Gustaf Arvid och Carl Oscar emigrerade även de till Amerika och då det gäller Carl Oscar så tycks även han vara försvunnen utan ett enda spår.

Något som är extra roligt är att man delar detta fantastiska släktforskar intresse med så många. Jag har genom släktforskningen kommit i kontakt med så många trevliga personer, både släktingar och främlingar.

Jag läste i början om folk som släktforskat i 20-30 år och mer. Och jag kunde inte förstå vad det fanns att forska så länge om. Men det förstår jag i dag, det är så mycket man vill men tiden räcker inte till.....

Hälsningar Tina